skyddszonerna

Skyddszonerna är ett svenskt begrepp som avser zoner där särskilda restriktioner införs för att reducera risker för liv, hälsa och miljö i anslutning till vissa installationer, verksamheter eller naturmiljöer. Begreppet används inom planering, säkerhet och miljöskydd och kan gälla både offentliga och privata intressen.

Syftet med skyddszonerna är att förebygga olyckor, skydda allmänheten samt underlätta krisberedskap och nödsituationer. Omfattningen och innehållet i en skyddszon bestäms av ansvariga myndigheter eller kommuner och regleras ofta i plan- och bygglagen eller i särskilda säkerhetsföreskrifter. Inom zonerna kan byggnads- och markanvändningen begränsas, det krävas tillstånd eller anmälan för viss verksamhet, eller helt förbjudas viss verksamhet inom området.

Vanliga tillämpningar inkluderar skydd mot risker i närheten av farliga verksamheter, exempelvis kemikaliehantering, lagring av explosiva ämnen eller farligt avfall. Andra områden är kritisk infrastruktur som kraftledningar, vatten- eller avloppsanläggningar samt gas- och oljeledningar. Skyddszoner används även kring strategiska anläggningar, flygplatser och militära anläggningar där säkerhet och samhällsfunktioner måste beaktas. I natur- och kulturmiljöer kan skyddszoner bidra till att skydda känsliga ekosystem eller historiska kulturarv från påverkande verksamheter.

Styrningen av skyddszonerna sker genom planering, riskanalyser och samråd med berörda parter. De övergripande målen är att balansera utveckling med säkerhet och miljöskydd, samtidigt som information till allmänheten ges och berörda får möjlighet att delta i beslutsprocessen. Se även relaterade begrepp som riskbedömning och tillståndsprövning.