skriftsystemen

Ett skriftsystem är ett sätt att representera ett språk visuellt genom grafiska tecken. Det används för att skriva ner ord och meningar och består i sin tur av tecken (grafem), regler för hur tecknen kombineras (ortografi) samt ofta ett sätt att skriva (riktning och stil). Skriftsystemen har utvecklats i olika regioner och anpassats efter språkens ljudstruktur och morfologi.

Huvudtyperna av skriftsystem är tre: alfabetiska, logografiska och silabariska samt deras föräldrarsystem som abugida och andra hybridformer. Alfabetiska system representerar oftast enstaka fonem med ett eller flera tecken, exempel latin- och kyrilliska alfabeten. Logografiska system använder tecken som står för ord eller morfem, som kinesiska tecken; japanska inkluderar bland annat logografiska tecken (kanji) och silabariska tecken (kana). Silabariska system har tecken för hela stavelser. Abugida är en mellanform där konsonantvärde vanligtvis förutsätter en vokal och där vokalar modifieras med diakritiska tecken eller egna tecken, exempel Devanagari i hindi och sanskrit, samt Ge’ez i etiopiska traditionen.

Historiskt uppstod skriftsystem i olika kulturer för att stödja administration, handel och religiösa texter. Runt Medelhavet gavs alfabetet av fenicerna och spreds vidare till greker och romare. I öst- och östasiatiska kulturer utvecklades logografiska och kombinerade system. Modern skriftspråk uppvisar ofta blandningar och reformer, och digitalisering har gjort att standarder som Unicode möjliggör spridning och användning över språkgränser.

Skriftsystemen spelar en grundläggande roll för literacy, kultur, utbildning och rättsliga och administrativa processer i olika samhällen.