skelettpositioner

Skelettpositioner är standardiserade poser eller orienteringar av människans skelett som används inom medicin, biologi, arkeologi och museipedagogik för att beskriva och jämföra kroppens anatomi. En skelettposition anger hur benens leder och kroppens delar är placerade i relation till varandra, oftast med angivna referensaxlar och vinkelmått. Vanliga exempel är den anatomiska positionen, där personen står upprätt med kroppen rak, armarna längs sidorna och handflatorna vända framåt, samt olika funktionella positioner som flexion, extension, abduktion och rotation.

Användningsområden: Inom medicinsk bildgivning används skelettpositioner för att få jämförbara bilder och beskriva bildens vyer, till exempel frontal- och sagittalprojektioner, vilket underlättar diagnostik och journalföring. Inom biomekanik och rörelsevetenskap används de för att definiera koordinatsystem för ben och leder i simuleringar och mätningar av rörelse. Inom forensik och arkeologi dokumenteras och jämförs kvarlevor ofta i standardiserade positioner för att registrera artskap, ålder och skademönster. Inom musei- och utbildningssammanhang används skelettpositioner för att visa skelettets anatomi på ett pedagogiskt och säkert sätt.

Terminologi och utveckling: Begreppet inkluderar den anatomiska positionen och olika funktionella eller patologiska positioner som uppstår vid skada eller medicinska ingrepp. Det kräver noggrann dokumentation av referenspunkter, vinklar och vyer för att möjliggöra jämförelser över tid eller mellan individer.