skadestånds

Skadestånd är i svensk rätt ekonomisk ersättning som en person eller ett företag kan få när någon annan orsakat en skada genom culpa eller ett kontraktsbrott. Begreppet omfattar främst två huvudområden: skadestånd enligt allmänt rättsligt ansvar (tort) och avtalsbaserat skadestånd vid kontraktsbrott. För att skadestånd ska utgå krävs normalt att den ansvarige har uppsåt eller varit vårdslös, eller att ett strikt ansvar föreligger i vissa situationer; det krävs också ett orsakssamband mellan handlingen och skadan, samt att skadan består i ekonomisk förlust eller i viss mån en icke ekonomisk skada som sveda och värk eller personskada.

Syftet med skadestånd är att återställa den skadelidandes ställning så långt det går, snarare än att straffa den som orsakat skadan. Beloppen ska spegla den ekonomiska förlusten och eventuella kostnader för vård och rehabilitering, samt förlorad inkomst; i vissa fall kan även icke ekonomisk skada ersättas.

I praktiken uppkommer skadestånd i exempelvis trafikolyckor, arbetsolyckor, produktskador eller vid avtalsbrott. Reglerna finns främst i skadeståndslagen samt i avtalsrätten. Uppgörelser utan domstol är vanliga, och domstolen avgör ansvar, storleken på ersättningen och om jämkning är aktuell.

Begränsningar och processuella regler kan påverka utgången, till exempel preskriptionsregler och möjligheten till försäkringsersättning. För detaljer hänvisas till Skadeståndslagen.