sjukdomsspridningen

Sjukdomsspridningen är processen genom vilken en sjukdom sprider sig inom en population eller mellan arter. Smittan kan överföras på flera sätt: dropp- och kontaktsmitta vid nära kontakt, luftburen smitta som kan färdas längre sträckor, fekal–oral överföring via förorenad mat eller vatten, samt vektor–buren smitta genom insekter. Vissa sjukdomar sprids även via vårdgivare eller föremål (fomiter). Asymptomatiska bärare kan bidra till spridningen utan att själva känna sig sjuka.

De centrala begreppen inom sjukdomsspridning inkluderar det grundläggande reproduktionstalet, R0, som anger hur många nya fall en infektion i allmänhet skulle orsaka i en helt mottaglig befolkning. Det aktuella läget beskrivs med det effektiva reproduktionstalet Rt, som kan förändras över tid bland annat på grund av beteende, immunitet och åtgärder. Rt över 1 innebär att smittan växer; Rt under 1 leder mot minskning.

Faktorer som påverkar spridningen inkluderar patogenets smittsamhet och infektiv period, värdens immunstatus och beteende, samt miljö- och samhällsfaktorer såsom tätbefolkning, resor och vårdmiljöer. Heterogenitet i kontaktmönster kan leda till superspridning där ett fåtal fall står för en stor del av spridningen. Säsongssvängningar och förändringar i klimat kan också spela en roll för vissa sjukdomar.

Övervakning och åtgärder som syftar till att begränsa spridningen inkluderar smittspårning och isolering av bekräftade fall samt karantän av kontakter. Vaccination, god handhygien, ventilation, tillgång till vård och tydlig kommunikation är centrala. Vid vektor- eller zoonotiska sjukdomar innefattar åtgärder ofta bekämpning av vektorer, sanering och kontroll av värddjur.

Begreppen endemisk, epidemisk, outbreak och pandemi beskriver olika nivåer av spridning över tid och geografiska områden. Endemisk betyder att sjukdomen är konstant närvarande i ett område; epidemisk innebär högre än väntat förekomst inom ett område, och pandemi refererar till spridning över flera länder eller kontinenter.