sensorkalibrering

Sensorkalibrering är processen att bestämma och i många fall justera ett sensors utsignal så att den överensstämmer med ett känd referensvärde. Syftet är att förbättra mätnoggrannheten och att säkerställa spårbarhet till nationella eller internationella standarder. Kalibrering tar hänsyn till felkällor som konstantfel, skalfel, icke‑linjäritet samt miljö- och åldersrelaterade variationer som påverkar sensorn.

Under en kalibrering används referensstandarder med känd noggrannhet för att jämföra sensorutslag mot ett motsvarande referensvärde. Beroende på sensor och krav kan man göra direkta kalibreringar (jämförelse mot ett känt referensvärde på specifika punkter), multi‑punkt kalibrering eller in-situ kalibrering där referensen används på plats i utrustningen. Resultatet dokumenteras i ett kalibreringscertifikat som anger mätmetod, referensstandarder, miljöförhållanden, korrigeringar (offset och/eller skalfaktor), osäkerhet och nästa uppföljningsdatum.

Kalibreringar kan genomföras i laboratorium eller i fält, beroende på sensor, krav på spårbarhet och praktiska omständigheter. Laboratoriekalibreringar erbjuder ofta högre kontroll och bättre spårbarhet, medan in-situ-kalibrering kan minska driftstopp och kostnader. Kalibreringar följer ofta standarder och riktlinjer som ISO/IEC 17025 för kalibreringslaboratorier samt branschspecifika krav.

Planering av sensorkalibrering bör beakta användning, miljö, driftförhållanden och krav på noggrannhet. Osäkerheter beräknas och redovisas i certifikatet, och kalibreringsfrekvensen justeras efter drift, ålder och kritikalitet i tillämpningen. Genom regelbunden kalibrering upprätthålls data- och systemkvalitet samt beslutsstöd och säkerhet.