sektionsvyer

Sektionsvyer är tvärsnittsvisningar av ett objekt där innehållet presenteras längs en skärningsplan för att visa dess inre struktur. Begreppet används inom flera discipliner, bland annat anatomi, radiologi, arkitektur och teknik. En sektion kan vara verklig, det vill säga ett fysiskt snitt, eller virtuell genom digital rekonstruktion baserad på volymdata från exempelvis bildavbildning eller mikroskopi.

Planer och typer av sektioner varierar men vanliga snitt är sagittala (längs kroppens längdriktning), coronala/frontal (från fronten) samt transversala/axiala (horisontella). Även oblique snitt och specialsnitt används för att visa specifika relationer mellan strukturer.

Tillvägagångssättet för att skapa sektioner kan vara fysiskt skärande av vävnader eller konstruktiv behållning genom histologi och mikroskopi. I medicin och radiologi används data från datortomografi (CT) och magnetresonanstomografi (MR) för att producera virtuella sektioner utan egentliga fysiska snitt. Datorbaserade rekonstruktioner möjliggör även tredimensionella sektioner och sagittal-, coronal- eller axialvyer från volymdata.

Användningar av sektioner är breda. Inom medicin och utbildning används sektioner för att demonstrera relationer mellan organ och vävnader samt för diagnostik och surgical planning. Inom arkitektur och teknik används sektioner för att visa inre komponenter, konstruktioner och anslutningar som inte är synliga ivarande ritningar eller fasader. Sektioner förekommer också inom biologi och paleontologi för att undersöka strukturer under ytan.

Visuell presentation sker ofta med olika hatchningar och färgkodning, samt tydlig orientering (till exempel anterior/posterior eller cranial/caudal) för att underlätta tolkning. Begränsningar innefattar artefakter, upplösning och behovet av korrekt orientering vid tolkning.