sedimentationsprocessens

Sedimentationsprocessen avser avsättning av fasta partiklar ur en vätska genom gravitation eller centrifugalkraft. Den förekommer naturligt i sjöar, floder och hav och används även i tekniska sammanhang som vatten- och avloppsbehandling, samt i gruv- och mineralindustri där slam och överskott av vätskeblandningar hanteras. I vattenrening utnyttjas ofta sedimentation för att ge en klarare vätska innan vidare behandling.

Mekanismerna bakom sedimentationen involverar densitetsskillnaden mellan particle och omgivande vätska samt partikelform och storlek. I tunna, lågt koncentrerade suspensioner kan man beskriva partikelns initiala avsättning med Stokes lag, där större och tyngre partiklar sätter snabbare. Vid högre koncentrationer uppträder hinder sedimentation där flera partiklar påverkar varandra, och sedimentationen blir långsammare. Omflockning med hjälp av kemikalier eller förstärkt gravitation (till exempel i centrifuger) kan också öka avsättningen.

Användningar och konstruktioner fokuserar på sedimentationsbassänger eller klarnare i vatten- och avloppsrening samt i mineraltillverkning och kvarnindustri. Viktiga designdata inkluderar avsättningshastighet, spillflödeshastighet och uppehållstid (detention time). Överföringshastighet och beläggning av slam påverkar effekten och kräver regelbunden tömning och slamdjupskontroll.

Faktorer som påverkar processen omfattar partikelfördelning, densitet och form, vattentemperatur, viskositet, turbulens i inflödet och närvaro av flockningsmedel eller floculants. I geologi och sedimentfysiologi beskriver sedimentationen hur material sätter sig i sjöar och havmiljöer, vilket bildar sedimentära lager och stratifikation.