samplingskapacitet

Samplingskapacitet är en övergripande term som beskriver förmågan hos ett system eller en process att samla in, bearbeta eller hantera prover eller mätningar inom en viss tidsram och med given resursanvändning. Begreppet används i flera olika sammanhang och kan ha olika specifika innebörd beroende på sammanhanget.

Inom dataförsörjning, mätning och signalbehandling avses ofta samplingskapacitet med den maximala mängden prover eller datapunkter som en analog-till-digital-omvandlare eller annan datainsamlingsutrustning kan registrera och lagra utan att data förloras eller att kvaliteten försämras. Enheter som används är vanligtvis antalet prover per sekund (samp/sek eller Hz) eller liknande mått på genomströmning och tillgängligt minne.

Inom laboratorie- och miljöprovtagning beskriver samplingskapacitet hur många prover som kan samlas in, transporteras, lagras och analyseras inom en angiven tidsram med beaktande av personal, utrustning och arbetsflöde. Faktorer inkluderar provtagningsmetoder, logistik, lagringsförhållanden och kvalitetssäkring, vilka tillsammans avgör tidsplaner och leverans av analysresultat.

Inom statistisk planering används begreppet för att beskriva hur många prover som behövs för att uppnå önskad noggrannhet och konfidens, samt hur snabbt ett program kan genomföras med tillräcklig styrka.

Faktorer som ofta påverkar samplingskapaciteten är utrustningens prestanda, bemanning, schemaläggning, processtider och regleringskrav. Genom optimering och automation kan kapaciteten ökas genom batching, parallell behandling eller effektivare arbetsflöden.