sammanväxning

Sammanväxning är ett svenskt begrepp som används för att beskriva att två eller flera vävnader, organ eller strukturer växer ihop eller blir förbundna med varandra. Termen förekommer i flera sammanhang, främst inom medicin och biologi, men också i vardagligt eller figurativt språk.

Inom medicin avser sammanväxningar ofta fibrotiska band som bildas som följd av inflammation, infektion, trauma eller kirurgi. Sådana adherenser kan uppstå i bukhinna, bäcken eller runt organ och leda till symtom som smärta, tarmvred eller nedsatt funktion (till exempel infertilitet vid bäckensammanväxningar). Diagnos sker genom bildgivning (ultraljud, CT, MR) eller kirurgisk undersökning, där laparoskopi både kan ge diagnostik och behandling.

Behandling innebär ofta kirurgisk upplösning (adhezolys), men operation kan också ge nya sammanväxningar. Förebyggande åtgärder vid kirurgi innefattar skonsam vävnadshantering, minimerad blödning och användning av adhesionshämmande barriärmaterial. Minimalt invasiva tekniker minskar generellt risken för nya sammanväxningar jämfört med öppen kirurgi.

I utvecklingsbiologi och anatomi kan sammanväxning beskriva normal fusion av strukturer (till exempel benfogar eller fosterutveckling), eller patologiska tillstånd som syndaktyli. Termen används också bildligt för att beskriva nära samverkan eller integration mellan institutioner, system eller idéer.