rymdavfallshantering

Rymdavfallshantering är de åtgärder som syftar till att minimera uppkomsten av rymdavfall och att hantera objekt i jordens omloppsbanor som inte längre tjänar något ändamål. Rymdavfall består av defekta eller övergivna satelliter, förbrukade raketsteg och fragment från explosioner eller kollisioner. Föremålen varierar i storlek och kan utgöra betydande risk för annan rymdverksamhet och bemannade uppdrag.

Internationella ramar för rymdavfallshantering leds främst av IADC och COPUOS samt UNOOSA. Debris Mitigation Guidelines och UN:s riktlinjer förespråkar bland annat att nya satelliter designas för att minska avfall, att kvarvarande bränslen passiveras och att uppgifter avslutas på ett säkert sätt. En viktig princip är 25-årsregeln i LEO: avfallet bör antingen dekomponeras genom atmosfärens återgång eller avlägsnas till en säker bana inom cirka 25 år. I GEO ska satelliter flyttas till en gravbana.

Tekniska åtgärder inkluderar planering av slutmanövrar, passivering av resterande drivmedel och oftast nedläggning av banor så att de bryts upp i atmosfären eller stannar i gravbana. Forskning på ADR (Active Debris Removal) undersöker metoder för att avlägsna större objekt, medan spårning och konjunkterbedömning gör det möjligt att planera undvikande manövrar och minska kollisioner.

Rymdavfallshantering är en internationell fråga som kräver samarbete och gemensamma regler. Utmaningar inkluderar ökningen av små fragment, begränsad spårbarhet och behovet av effektiva finansieringsmodeller och tekniska lösningar för framtida rymdaktivitet och ADR-projekt.