rygkanalen

Rygkanalen, eller spinalkanalen, är den av ryggraden bildade kanalen som innesluter ryggmärgen, cauda equina och cerebrospinalvätska i subarachnoidalutrymmet. Den sträcker sig från foramen magnum till den sakrala kanalens slut och bildas av sammanfogade hålrum i veretbrerna samt av ligamentstrukturer. Den främre väggen består av vertebral kropp och mellankotskivor, medan bakväggen bildas av laminae, facetleder och ligamenten ligaments flavum. Dura mater omsluter strukturerna och bildar durala säcken som slutar vid S2; ryggmärgen slutar vanligtvis vid L1–L2 hos vuxna (conus medullaris), medan cauda equina fortsätter inom den lumbala cisternan.

Rygkanalens innehåll inkluderar ryggmärgens olika segment och dess nervrötter, samt deras meninges och cerebrospinalvätska i subarachnoidalutrymmet. Epiduralutrymmet finns mellan dura och inre väggar i kanalen och innehåller fettvävnad och venösa plexa. Inom canalen löper även blodkärl och nervstrukturer som utgör ryggmärgens och rotutskottens funktionella grund.

Funktionellt skyddar och skyddar ryggradsnerverna: kanalen ger rum för ryggmärgen och cauda equina samt den omgivande CSF som stötdämpar och möjliggör närhet mellan nervrötter och cerebrospinalvätska. Den anatomiska organisationen gör också att läkemedel kan ges intratekalt via subarachnoidalutrymmet.

Klinisk betydelse: Förträngningar i kanalen kallas spinalkanalstenos och kan leda till myelopati i cervicalt eller neurogen claudication i lumbalt område. Vanliga orsaker är åldringsförändringar, degenerativa disk- eller facetsjukdomar, spondylolisthes, tumörer och trauma. Diagnostik sker främst med magnetresonanstomografi; CT-myelografi kan användas i vissa fall. Behandling varierar från konservativ vård (smärtstillande, fysioterapi) till kirurgisk decompression och stabilisering vid instabilitet.