rotorbalansering

Rotorbalansering är processen att reducera obalans i roterande delar genom att identifiera var massafördelningen avviker från idealen och tillföra eller ta bort massa så att roterande krafter minimeras. En obalans uppstår när massan inte är jämnt fördelad runt rotationsaxeln, vilket vid rotation skapar periodiska krafter som orsakar vibrationer, slitage och ökad energiförbrukning.

Balansarbete delas ofta upp i statisk och dynamisk balans. Statisk obalans är när massan är ojämnt fördelad i en enda plan och kräver oftast korrektion på en plats. Dynamisk obalans kräver två plan och kan kräva flera korrigeringar för att avlägsna krafter i båda plan. Balansering kan göras som arbete i verkstad (shop balancing) eller på plats hos kunden (field balancing). Vid behov kan även flerpunktsbalansering utföras för längre eller flerplaniga roterande system.

Processen innefattar mätning av obalans och bestämning av korrigeringsvikter. Specialmaskiner med accelerometrar, tändplattor eller tändgivare samt fassbestämning används för att avgöra både storlek och fas hos obalansen. Efter applicering av avvätningsvikter (eller borttagning av massa/tillverkshållning) genomförs nya mätningar och processen upprepas tills obalansen är inom acceptabla gränser.

Utrustning och metoder inkluderar balanseringsmaskiner för statisk och dynamisk balans, mätning av rotationshastighet, vinkel och fas, samt användning av korrigeringsvikter som placeras på olika positioner runt rotorcentrum. Rotorbalansering är särskilt viktig inom industrier som turbomaskiner, elmotorer, fläktar, pumpar och propellrar där minimerade vibrationer förbättrar livslängd, effektivitet och ljudnivå. Standards och riktlinjer, såsom ISO-terminologier för balans, används som referens i många branscher.