retrokänsla

Retrokänsla är upplevelsen av nostalgi och igenkänning som uppstår när samtida miljöer, produkter eller medier efterliknar eller hänvisar till tidigare decennier.

Begreppet används ofta inom design, mode och media för att beskriva hur färgpaletter, typsnitt, former och material som förknippas med tiden mellan ungefär 1950-talet och 1980-talet återges i dagens sammanhang.

Retrokänsla kan uppstå även om själva objektet är modernt eller nytt, eftersom den bygger på perceptuella ledtrådar som väcker minnesbilder. I praktiken innefattar det visuella element som krom, plast, plexiglas, pastellfärger och geometriska mönster, liksom typografi och gränssnitt som påminner om äldre teknologier. Ljud- och upplevelseaspekter som analogt brus eller dämpade inspelningar kan också bidra.

Inom design och marknadsföring används retrokänsla ofta för att skapa igenkänning och känslomässig anknytning, medan konsumenter söker komfort i det välbekanta eller nytolkar det gamla på ett modernt sätt.

Den som studerar retrokänsla betonar ofta att nostalgi kan formas av kulturella minnesbilder och kontext, och att retrokänsla inte nödvändigtvis speglar historisk verklighet utan snarare ett samhälleligt ideal av det förflutna.