resistortoleranser

Resistortoleranser är ett mått på hur mycket en resistor får avvika från sitt nominella värde. Toleransen uttrycks vanligtvis som en procentandel av det nominella värdet och beskriver den maximala tillåtna avvikelsen. I praktiken innebär det att en resistor märkt till exempel 100 Ω med ±5 % kan ligga någonstans mellan 95 Ω och 105 Ω.

Vanliga toleransklasser inkluderar ±1 %, ±2 %, ±5 %, ±10 % och ±20 %. Mindre toleranser används i högprecisionsapplikationer, medan större toleranser ofta räcker för allmänna tillämpningar. Toleransen kan också specificeras som ett absolut värde i ohm för vissa specialiserade komponenter. På vissa resistorer visas toleransen genom färgkod eller tydligare markeringar på kroppen.

Genom färgkoden i traditionella resistorer anges toleransen som ett särskilt färgband; nyare keramiska och metallfilmresistorer kan använda tryckta tecken eller lasertryck för att visa tolerance och temperaturkoefficient. Toleransen målar ofta av hur exakt kretsen kan förutsägas och hur stabil den blir under olika driftförhållanden.

Effekten av resistortoleranser blir särskilt viktig i seriekopplingar och i resistorkedjor där feluppskattning kan leda till avvikande ström eller felaktiga spänningsdelningar. I serier summeras de absoluta avvikelserna, medan i parallella nätverk krävs ofta extremvärdesberäkningar för att fastställa den totala toleransen. Temperatur, åldring och produktionsvariationer kan också påverka toleransen över tid.

Resistortoleranser är alltså centrala för att bedöma noggrannhet, kostnad och prestanda i elektroniska kretsar.