rehabiliteringsmetod

Rehabiliteringsmetod är en systematisk och tvärprofessionell metodik som syftar till att återställa, förbättra eller kompensera för funktioner som har försämrats till följd av sjukdom, skada eller funktionsnedsättning. Metoderna används inom hälso- och sjukvård, fysioterapi, arbetsterapi, logopedi och psykosociala insatser samt i skol- och arbetslivsrelaterade sammanhang. Målet är ökad delaktighet och självständighet i vardagen.

Grunden för rehabiliteringsmetoderna är en klientcentrerad och tvärprofessionell process. Bedömning av funktion, aktivitet och deltagande enligt WHO:s ICF används för att kartlägga behov. Måldefinition och planering sker i samråd med klienten, och åtgärderna genomförs av kompetenta yrkesutövare från olika discipliner. Uppföljning och utvärdering av resultat är centrala delar av processen och ska ligga till grund för vidare anpassningar av insatsen.

Exempel på rehabiliteringsmetoder är: inom fysioterapi och rehabilitering träning för rörlighet och styrka samt smärthantering; arbetsterapi med ADL-träning och miljöanpassningar för ökad självständighet; logopediska metoder för kommunikation och sväljning; kognitiv rehabilitering som riktar sig mot uppmärksamhet, minne och exekutiva funktioner; psykosocial rehabilitering som stöd för återhämtning och socialt deltagande; beroende- och missbrukrehabilitering med beteende- och motivationsarbete; samt arbetsrehabilitering och anpassningar på arbetsplatsen.

Kvalitetshållning kräver evidensbaserade metoder och tydlig dokumentation av resultat. Etiska aspekter inkluderar informerat samtycke, personcentrering, jämlik tillgång och respekt för klientens självbestämmande.