redogörelsen

Redogörelsen är ett svenskt uttryck som betecknar en formell redovisning eller uppgift om faktiska förhållanden, händelser eller beslut. Ordet kommer från verbet redogöra och används i olika sammanhang för att förklara, beskriva och ge en tydlig bild av ett visst ämne eller en viss situation. En redogörelse kan vara kortfattad eller omfattande och kan fungera som underlag i beslut, utvärderingar eller offentliga utfrågningar.

Vanliga användningsområden för redogörelsen finns inom offentlig förvaltning, juridik, näringsliv och akademi. Den används bland annat i myndighetsrapporter, utredningar, revisioner och inom kommunal och statlig politik när man vill klargöra vad som har hänt, varför något har gjorts och vilka konsekvenser det har fått. Redogörelsen fokuserar ofta på sakförhållanden och metodik, men kan också innehålla tolkningar, konsekvensbedömningar och åtgärdsrekommendationer.

Innehållsmässigt följer en typisk redogörelse en tydlig struktur: syfte och omfattning, metod och källor, vad som har observerats eller åstadkommits, tolkning av data, slutsatser och eventuella rekommendationer eller vidare åtgärder. Den ska vara transparent och tillförlitlig, med hänvisningar till källor och tydliga avgränsningar så att läsaren kan följa resonemanget.

Relaterade termer inkluderar rapport, utredning och hjälpmedel som årsredogörelse eller delårsredogörelse. Skillnaden ligger ofta i syftet och tonvikten: en redogörelse betonar förklarande information och kvalitativ eller kvantitativ beskrivning av faktiska förhållanden, medan andra termer kan ha olika krav på rekommendationer eller beslut.