radioutrustning

Radioutrustning är samlingsbegreppet för den utrustning som används för radiokommunikation och radiobildning, och omfattar apparatur för transmission och reception av radiovågor samt den kringliggande tekniken som möjliggör signalbearbetning. Den används inom olika områden som privat, yrkesmässig kommunikation, broadcasting, navigation och forskning.

Huvudkomponenter är sändare och mottagare eller en kombinerad transceiver, antennsystem, och överförings- och mottagarkablar samt kraftkälla. I kedjan ingår även modulering och demodulering, filtrering, förstärkning, blandning (mixer), oscillatorer och frekvenssyntetisering, samt anpassningsnät och programvarudefinierad radio (SDR).

Radioutrustning delas ofta in i kategorier som broadcastingutrustning, telekommunikationsutrustning (t.ex. basstationer, tvåvägsradio), amatörradio- eller hobbyutrustning, navigations- och radarsystem samt fartygs- och flygkommunikation. Den omfattar både konsumentprodukter som radio- och streamingreceivers, och professionell utrustning som sändare, förstärkare och nätverkselement i infrastrukturen.

Föremål som hanteras enligt gällande regler och standarder för elektromagnetisk kompatibilitet (EMC) och RF-säkerhet. I EU och Sverige krävs ofta CE-märkning och relevanta direktiv (RED för radioutrustning), samt frekvensplanering och tillstånd från nationell regulatorisk myndighet (i Sverige Post- och telestyrelsen, PTS). Användning av radioutrustning kräver arbete med säkerhet avseende exponeringsgränser och korrekt jordning och ventilation.

Tekniska trender inkluderar programvarudefinierad radio (SDR), digital signalbehandling och nätverksinbyggd styrning, vilket ökar flexibilitet och funktionalitet. Regelbunden underhåll innefattar kalibrering, feltester, kontroll av impedansanpassning och antenntuning samt uppdateringar av programvara och firmware.