radiomottagare

Radiomottagare är en elektronisk enhet som tar emot radiovågor och omvandlar dem till ljud eller annan data. Den består vanligtvis av en antenn, en RF-front end med bandpassfilter, en lokal oscillator och en mixer som tillsammans omvandlar det inkommande radiosignalet till en mellanregisterfrekvens (IF). Signalen förstärks och filtreras innan den demoduleras av en demodulator som extraherar informationen och leds vidare till ljudutgången eller en digital utgång. Andra viktiga komponenter kan vara förstärkare, filtersteg och outputenheter som högtalare eller databuss.

Historiskt utvecklades radiomottagare från enkla kristallmottagare, som kunde fungera utan extern strömförsörjning men hade begränsad bandbredd, till mer avancerade superheterodynmottagare som separerar frekvenser i flera steg för bättre utseparation och känslighet. Under senare tid har transistorbaserade och integrerade mottagare ersatt vacuumröret, och modern utveckling omfattar även mjukvarudefinierade radiomottagare (SDR) där mycket av signalbehandlingen sker digitalt.

Mottagare används för olika våglängder och modulationsformer, inklusive amplitudmodulation (AM), frekvensmodulation (FM) och telegrafisk kommunikation som SSB och CW. Prestanda hos en radiomottagare mäts vanligtvis i känslighet, selektivitet och dynamiskt omfång, vilket avgör hur väl den kan fånga önskad signal utan att störas av närliggande frekvenser.

Radiomottagare har varit centrala i broadcasting, amatörradio och olika kommunikationssystem och fortsatt utvecklas med bredbandsmottagning och digital teknik.