radiobågar

Radiobågar är en grupp radiantenner där ledare böjs till bågar eller organiseras som flera bågar i en gemensam struktur. Genom sin böjning ändras currentdistributionen och därigenom strålnings- och mottagningsmönstret jämfört med raka dipoler. Radiobågar kan vara enkla böjda dipolelement i U- eller V-form, plana eller böjda loopar, eller bestå av flera bågar i en konfiguration för riktad strålning.

Funktion och konstruktion: En radiobåge består vanligtvis av ledare i metall som aluminium eller koppar, monterade på en stödstruktur. Impedans och bandbredd påverkas av bågens längd och form. Antennen kan matas med balanserad ledning eller coax med en balun. Polarisationen är oftast linjär, men vissa arkantennkonfigurationer kan producera cirkulär polarisering.

Användning: Radiobågar används i små radiostationer, fordon och fartygsantenner där platsen är begränsad eller där man vill passa runt byggnader. De förekommer också i utbildning och forskning samt i arrayer där flera bågar ger riktning och förstärkt mottagningskänslighet.

Fördelar och begränsningar: Böjda element ger flexibilitet i installation och bättre användning av begränsad yta. Begränsningar inkluderar mekanisk komplexitet, potentiell smalbandighet och ibland lägre effektivitet jämfört med större eller spetsigt riktade antenner vid vissa frekvenser.

Historia och sammanhang: Radiobågar har studerats i radioteknikens tidiga dagar som ett alternativ till raka dipoler och loopar, särskilt när byggnader eller båtdäck kräver formanpassning.