rörelseupptagning

Rörelseupptagning, ofta förkortat rörelseupptagning eller mocap, är en uppsättning tekniker för att digitalt spela in och analysera rörelser hos människor, djur eller objekt. Genom att fånga tidens positioner och orienteringar över flera tidssteg möjliggör den kvantitativ analys av rörelsemönster och dynamik.

Metoderna inkluderar optiska system med markörer som spåras av flera kameror, vilket skapar 3D‑positionsdata. Aktiva markörer sänder egna signaler. Inertialmätningsenheter (IMU) används för fri rörlighet, med sensorer som mäter acceleration och vinkelhastighet. Magnetisk spårning används i vissa tillämpningar, men kan påverkas av metalldelar i omgivningen. Markerlös rörelseupptagning används alltmer, där datorseende och djupkameror extraherar rörelser direkt från videoströmmar utan fysiska markörer. Ofta kombineras flera sensortyper i en sensorfusion.

Den insamlade datan bearbetas för att skapa 3D-skelett och andra modeller, och sedan används retargetering för att driva digitala karaktärer i animation, simulering eller biomekanisk analys. Resultaten används inom film och spelproduktion, sportvetenskap, klinisk rehabilitering, ergonomi och industriell design.

Historia och utmaningar: Rörelseupptagning utvecklades kraftigt från 1970- och 1980-talen inom filmindustrin och biomekanik. Viktiga utmaningar är occlusion, placering av markörer, drift och sensorfelskällor, kostnad, kalibrering och standardisering av exakt jämförbara data.