rökgaser

Rökgaser är de gaser som bildas vid förbränning i en panna, eldning eller annan förbränningsanordning och leds vidare genom skorsten eller rökrör. De är vanligtvis heta och fuktiga och deras sammansättning varierar med bränsle och förbränningsförhållanden.

Sammansättningen består i huvuddrag av kväve (N2), koldioxid (CO2) och vattenånga (H2O). Vid ofullständig förbränning kan kolmonoxid (CO) uppkomma. Bränslets svavel bidrar till svaveldioxid (SO2). Höga och optimala förbränningstemperaturer kan ge kväveoxider (NOx). Rökgaser kan även innehålla organiska föreningar, olika syror och partiklar som sot.

Miljö och hälsa påverkas av rökgaserna i stor utsträckning. Kolmonoxid är giftigt vid låga koncentrationer, medan partiklar och NOx bidrar till luftföroreningar, andningsbesvär och sekundära nedbrytningsprodukter som surt regn och troposfärisk ozon. Effektiv förbränning och rening minskar utsläppen av dessa ämnen.

Hantering och rening av rökgaser består av flera steg. Genom optimerad förbränningsdesign och bränsleblandning kan man främja fullständig förbränning. Rökgaser kan behandlas med partikelavskiljning som filter eller elektrostatisk precipitator, samt reningstekniker för svavel och NOx, såsom skrubber, SCR eller SNCR. Industriella anläggningar övervakar och reglerar utsläppen för att uppfylla miljövillkor.

Regler och standarder styr rökgasrening i Sverige och EU. Utsläppsmål och övervakning av temperatur, tryck och gasernas sammansättning är vanligt förekommande i driften av större anläggningar. Rökgaser utgör såväl en teknisk utmaning som en miljö- och hälsorisk som kräver hantering.