bränsleblandning

Bränsleblandning avser en sammansättning av två eller flera bränslen eller av bränsle och tillsatser för att uppnå särskilda egenskaper hos bränslet. Blandningar används i olika sektorer, framför allt inom vägtransport och energiutvinning, för att justera faktorer som oktan- eller cetantalvärde, viskositet, fryspunkt och ångtryck samt utsläppsprestanda.

Vanliga exempel inom vägtransport är bensin–etanolblandningar såsom E10, E15 och E85. Etanol ökar oktanvärdet och fungerar som syrgasmjukare, men kräver kompatibla motorer och bränslesystem eftersom det är hygroskopiskt och kan påverka bränslets egenskaper. Dieselblandningar med biodiesel, till exempel B7 och B20, bidrar till ökad smörjning och lägre fossil koldioxidutsläpp i livscykeln, men kan påverka kallstart och NOx-utsläpp i vissa motorer. Andra blandningar förekommer inom industrin och inom flygbränsle, ofta med tillsatser som förbättrar stabilitet och prestanda.

Bränsleblandningar påverkar energiinnehållet per liter, vilket i praktiken kan innebära något högre eller lägre bränsleförbrukning jämfört med rena bränslen. Flex-fuel-fordon kan köras med bredare etanolhalter, medan äldre fordon kan kräva särskild bränsletype.

Hantera och lagra blandningar kräver noggrannhet: etanol är hygroskopiskt och blandningar kan bilda separationsfaser vid närvaro av vatten. Lagring, distribution och pumputrustning måste vara kompatibel med den valda blandningen, och rätt märkning följs av myndigheterna.

Många blandningar syftar till miljö- och klimatfördelar, men livscykelutsläpp och prestanda varierar beroende på råvara, teknik och drift. Bränsleblandningar kräver kontinuerlig övervakning av regler och fordonspecifikationer.

---