pulssändningssekvenser

Pulssändningssekvenser är sekvenser av kortvariga energipulser som sänds i tid enligt en definierad ordning. Pulsen har vanligtvis en bestämd bredd och amplitud, och mellan pulserna ligger ofta en tidslucka. Genom att variera pulsens timing, bredd, amplitud och sekvensens mönster kan system uppnå olika funktioner, såsom hög tidsupplösning, bredbandig kommunikation eller räckviddsbestämning. Pulssändningssekvenser används inom radar, sonar och andra mättekniska eller kommunikationstekniska tillämpningar där tidsinformation eller bredband är fördelaktigt.

Egenskaper: Pulsbredden bestämmer den tidsmässiga upplösningen och påverkar signalens spektrum. Repetitionstiden anger hur ofta pulsen upprepas och påverkar genomsnittseffekten. Pulsens form och amplitud styr energi per puls och hur signalen sprids i frekvens. Generellt ger kortare pulser bredare spektrum; längre pulser ger smalare spektrum men sämre tidsupplösning. Sekvensens ordning kan vara deterministisk eller pseudo-slumpmässig, vilket påverkar korrelation, felkänslighet och motstånd mot störningar och multipath.

Typer: Fasta pulser används i enklare system. Kodade sekvenser som Barker-koder, Hadamard- eller PN-sekvenser används för bättre igenkänning och för att möjliggöra separering av signaler i samma band genom korrelation.

Användningar och utmaningar: Inom radar används pulssändningar för avstånds- och hastighetsbestämning samt för avbildning av mål. Inom kommunikation används pulsbaserad modulation i tidsdomänen eller som del av bredbandsmodulation. Utmaningar inkluderar noggrann synkronisering och tidsjitter, spridning i medium samt följsamhet mot regulatoriska krav på spektrumanvändning.