produktivitetsindikatorer

Produktivitetsindikatorer är mått som beskriver hur effektivt resurser används i produktion av varor och tjänster. De visar relationen mellan utfall och insatser över tid och används för att följa ekonomisk utveckling, stödja policyarbete och jämföra prestation mellan sektorer, företag eller länder.

Vanliga indikatorer är arbetsproduktivitet (output per arbetstimme eller per sysselsatt), kapitalproduktivitet (output per enhet kapital) och totalfaktorproduktivitet, TFP, som fångar den del av tillväxten som inte förklaras av arbets- och kapitalinsatser och ofta tolkas som teknologisk utveckling eller effektivisering. Multifaktorproduktivitetsmått mäter tillsammans flera produktionsfaktorer. Output mäts ofta i realt BNP eller real produktion, medan inputs kan mätas i arbetstimmar, antal anställda eller kapitalstock.

Metoderna för beräkning varierar, men TFP beräknas vanligtvis som tillväxtkomponent i output som återstod efter att ha dragit av arbets- och kapitalbidrag. Data används ofta från nationella konton, arbetskraftsstatistik och företagsstatistik, med justeringar för pris- och kvalitetsförändringar för att möjliggöra jämförelser över tid och mellan sektorer.

Användning: indikatorerna används av beslutsfattare, analytiker och företag för att analysera långsiktig produktivitetsutveckling, utvärdera reformer och genomföra benchmarking internationellt. Begränsningar inkluderar att måtten påverkas av kvalitetsförändringar, sammansättnings- och prisförändringar samt olika metodval, vilket kan påverka jämförbarheten över tid och mellan länder.

Se även: arbetsproduktivitet som indikator på tillväxt; TFP som uttryck för teknologisk utveckling och effektivisering.