presymptomatiska

Presymptomatiska beskriver personer som har blivit infekterade med ett patogen men ännu inte har utvecklat några symptom. Denna fas kallades tidigare ofta presymptomatisk fas. Det är viktigt att skilja mellan presymptomatiska och asymptomatiska fall: presymptomatiska kommer att utveckla symptom senare i förloppet, medan asymptomatiska aldrig upplever symptom under infektionen. Den presymptomatiska perioden varierar mellan olika sjukdomar och mellan individer; den kan vara från några timmar upp till flera dagar eller längre i vissa fall.

Under den presymptomatiska fasen kan vissa patogener vara smittsamma, vilket innebär att personer kan sprida sjukdomen innan de märker några symptom. Detta har stor betydelse för smittskyddsåtgärder såsom uppsökande testning, kontaktspårning och isolering av misstänkta smittbärare, även när personen inte känner sig sjuk.

Diagnos av presymptomatiska infektionsstadier bygger ofta på kända tidsspann mellan infektion och symptom, samt resultat av diagnostiska tester. Forskning pågår för att bättre förstå hur lång den presymptomatiska fasen är för olika sjukdomar och hur den bidrar till spridningen.

Begreppet används främst i sammanhang där smittspridning kan ske före symptomdebut, bland annat vid influensa och SARS-CoV-2, men är relevant för många infektioner där symptomdebuten inte sammanfaller med infektionsögonblicket.