pekskärm

Pekskärm är en skärm som kan känna av beröring och låta användaren interagera direkt med det som visas. Pekskärmar används i ett brett spektrum av enheter, från smartphones och surfplattor till informationskiosker, banker och fordon, där de ersätter eller kompletterar traditionella mus- och tangentbordsgränssnitt.

Det finns flera tekniker bakom pekskärmar. Resistiva pekskärmar består av två flexibla skikt som registrerar tryck när de berörs; de fungerar med fingrar, pennor och nästan vilken spets som helst, är billiga och kräver ofta inget specialglas, men ger vanligtvis lägre bildkvalitet och är mindre känsliga än andra tekniker. Kapacitiva pekskärmar utnyttjar förändringar i elektrisk kapacitans när en ledande yta, oftast människans hud, vidrör skärmen; de stödjer multitouch och ger hög skärpa och respons, men kräver vanligtvis direkt beröring och fungerar inte med vanliga gummihandskar. Infraröda pekskärmar använder ett nätverk av IR-strålar över skärmens yta och kan registrera beröring utan fysisk kontakt eller specifik beröring, vilket gör dem robusta mot fingeravtryck men känsliga för damm och smuts. Andra tekniker inkluderar ytburna vågor (SAW) och optiska system, som erbjuder hög bildkvalitet men ofta till högre kostnad och begränsad användning i konsumentprodukter.

Historiskt utvecklades pekskärmar under 1960- och 1970-talen, med tidiga innovationer i Storbritannien och USA. Den breda populariseringen kom med multisensor- och multitouch-tekniker samt smartphones som introducerade flera duż multitouch-gester i mitten av 2000-talet, särskilt efter lanseringen av 2007 års smartphones. Pekskärmar har sedan blivit ett dominerande gränssnitt inom personliga enheter och självbetjäningslösningar, tack vare sin intuitiva användarupplevelse och direkta interaktion.