outputspänningen

Outputspänningen är den elektriska spänning som presenteras vid utgången av en strömförsörjning, regulator eller annan elektronisk enhet. Den definieras av den nominella spänningen som enheten är avsedd att leverera och hur mycket denna spänning får avvika utan att utrustningen fungerar felaktigt. I praktiken talar man ofta om DC-utgångsspänning i reglerade kraftkällor, men termen kan även användas för AC-utgångar i oreglerade eller växelriktade system.

Specifikationer för outputspänningen inkluderar vanligtvis: nominal spänning, tolerans, reglering och brus. Tolerans säger hur mycket utgången kan avvika, till exempel ±5 %. Reglering beskriver hur väl spänningen hålls konstant när ingångsparametrar ändras—linreglering (line regulation) för förändringar i inmatning och lastreglering (load regulation) för olika belastningar. Ripple och brus anger den småskuggiga variationen i spänningen över tiden.

Mätningar utförs under definierade förhållanden, ofta vid specificerad belastning och rumstemperatur, och inkluderar också transienter där spänningen tillfälligt ändras när belastningen förändras eller när ingången varierar snabbt. Praktiskt används olika regulatorer för att uppnå stabil outputspänning: linjära regulatorer och switchade regulatorer (DC-DC-konverterare). Linjära regulatorer är enkla och har låg brusnivå men ofta lägre effektivitet, medan switchande regulatorer är mer effektiva och kan hantera större strömmar men genererar mer brus och kräver filtrering.

Uppgiften med korrekt outputspänning är central för att driva elektroniska kretsar och säkerställa kompatibel drift mellan källor och belastningar.