otillräckligheten

Otillräckligheten är ett svenskt begrepp som beskriver tillståndet när något inte uppfyller en förväntad eller fastställd standard av tillräcklighet. Ordet bildas av tillräcklig ("sufficient") med prefixet o- som markerar negation, och suffikset -het som bildar ett substantiv. Begreppet är ofta relativt och kontextberoende: vad som räknas som tillräckligt varierar mellan mål, krav och sammanhang.

Tillämpningar finns inom flera områden. Inom filosofi och kunskapsteori kan otillräcklighet beskriva bristande stöd eller bevis för en tro. Inom juridik och offentlig förvaltning används uttryck som otillräcklig bevisning eller otillräckliga grunder för att avvisa eller godkänna beslut. Inom ekonomi, projektledning och teknik hänvisar termen till otillräcklighet i resurser, kapacitet eller data som gör det omöjligt att nå önskade resultat eller fatta välgrundade beslut.

Egenskaperna hos otillräcklighet är ofta relativa och måste bedömas i relation till krav eller mål. Den kan vara temporär eller strukturell och kan leda till omprioriteringar, omfördelning av resurser eller ändrade standarder. Risker med att betrakta något som otillräckligt utan åtgärd inkluderar förseningar, suboptimal riskhantering eller felaktiga beslut.

Exempel inkluderar en budget som inte räcker till projektets kostnader, en forskningsstudie med otillräcklig sample size för statistisk signifikans eller en bevisföring som inte når nödvändig nivå i en rättsprocess. Åtgärder består ofta av ökade resurser, bättre data, reviderade mål eller förändrad strategi. Se även: tillräcklighet, brist, otillräcklighet i bevis, riskbedömning.