omyndighet

Ommyndighet är en juridisk term som beskriver bristen på full rättslig handlingsförmåga att själv företräda sig i rättsliga sammanhang. I Sverige används främst begreppet omyndig för personer som inte uppnått myndighetsålder, vilket normalt inträffar vid 18 års ålder. En omyndig person kan därför inte själv ingå bindande avtal eller förvalta sin egendom i full omfattning. Skyddet av den omyndiga säkras genom en vårdnadshavare. Föräldrarna är normalt den juridiska företrädaren och fungerar som förmyndare för barnet. Överförmyndarenheten övervakar förmyndares uppdrag och kan ingripa om barns eller ungdomars rättigheter och tillgångar riskerar att utsättas för skada.

I särskilda fall kan en myndig person få stöd genom en god man eller en förvaltare när denne saknar beslutsförmåga på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning. Sådana insatser beslutas av domstol och regleras av Förmyndarskapslagen. Syftet är att skydda den enskildes rättigheter och ekonomi samtidigt som man strävar efter att personen ska kunna delta i beslut som rör henne eller honom i den mån det är möjligt.

Användningen av termen omyndighet bör hållas åtskild från vardagligt prat där ordet används metaforiskt, eftersom laglig omyndighet är en specifik rättslig status.