odlingslandskapet

Odlingslandskapet är den del av det svenska landskapet som domineras av jord- och betesbruk och där människanformat marken genom generationer. Det kännetecknas av en mosaik av åkrar, betesmarker, bymiljöer och gårdsbyggnader, ofta åtskilda av häckar, stenmurar, diken och trädbryn. Landskapet präglas av hur odlingspraxis och naturens processer samverkar över tid.

Funktioner och värden: Odlingslandskapet levererar livsmedel och andra jordbruksprodukter, samtidigt som det erbjuder livsmiljöer för en mångfald av växter och djur. Kantvegetation, små betesmarker och skogsbryn bidrar till biologisk mångfald och landskapets estetiska kvalitet. Den kulturella betydelsen är stark, då landskapet bär på minnen av traditionella jordbrukssamhällen och lokala identiteter.

Historik och förändring: Historiskt har odlingslandskapet formats av jordbrukets tekniska utveckling och bystruktur. Under moderniseringen har storskaligt odlande och mekanisering förändrat mönster som tidigare präglades av småskaliga, kontinuerliga vård. Detta har ofta minskat den mosaiken av livsmiljöer men har också ökat produktiviteten.

Bevarande och förvaltning: Bevarandet fokuserar på att bibehålla landskapets struktur av häckar, diken och stenmurar, främja småskaligt jordbruk och skapa gynnsamma förhållanden för mångfald. Åtgärder kan inkludera landskapsplanering, restaurering av äldre landskapsstrukturer och stöd till lokala jordbruk som bevarar landets kultur- och naturvärden.