obduktionen

Obduktion, eller autopsi, är en medicinsk undersökning av en avliden person som syftar till att fastställa dödsorsak, undersöka tidigare eller obehandlade sjukdomar och bidra till medicinsk kunskap.

Obduktioner delas i huvudsak in i klinisk obduktion och rättsmedicinsk obduktion. Klinisk obduktion utförs vanligtvis vid sjukhus efter samtycke från den avlidnes anhöriga och används för att förbättra vårdens kunskap och kommunikation. Rättsmedicinsk obduktion görs av eller i samarbete med rättsmedicinska myndigheter när dödsfallet är misstänkt, plötsligt eller av annan allmän betydelse, och kan genomföras utan anhörigas samtycke enligt gällande lagstiftning.

Proceduren varierar beroende på typ och land, men vanliga steg är den exteriöra undersökningen av kroppen, följt av en intern undersökning där kroppen öppnas och organ undersöks. Vävnadsprover tas för histopatologi, och biologiska prover kan analyseras i toxikologi och mikrobiologi. Radiologiska undersökningar kan användas före eller under obduktionen. Avslutningsvis sammanställs en dödsorsaksbedömning i en obduktionsrapport.

Syftet med obduktionen är att klargöra dödsorsaken, dokumentera relevanta sjukdomstillstånd och medicinska fel, stödja rättsprocesser i rättsmedicinska sammanhang, bidra till kvalitet i vården och till forskning och folkhälsa.

Etik och lagstiftning kring obduktion varierar mellan länder. Vid klinisk obduktion krävs vanligtvis samtycke från närstående; rättsmedicinska obduktioner kan genomföras utan samtycke i vissa fall. Sekretess och skydd av personuppgifter upprätthålls. Vissa religiösa och kulturella överväganden respekteras, och alternativ som virtuell obduktion kan övervägas när det är önskat av anhöriga.

Virtuell obduktion, baserad på CT- eller MR-imaging, används ibland som ett icke-invasivt alternativ eller komplement till den traditionella obduktionen, framför allt när religiösa eller etiska skäl mot en öppen obduktion föreligger.