nödförfarande

Nödförfarande är ett begrepp som används inom svenskt rättsväsende för en särskild snabb och temporär åtgärd som syftar till att tillgodose ett akut behov när en vanlig handläggning skulle leda till irreparabel skada eller betydande olägenhet. Begreppet betecknar ofta en snabb, avgränsad åtgärd inom gällande regelverk och utgör inte en generell rättsregel utan en undantagsform inom olika rättsområden.

Användningsområdena varierar mellan civilprocessen, förvaltningsrätten och sociala myndigheters verksamhet. Inom civilrätten kan nödförfarande innefatta tillfälliga eller interimistiska åtgärder i pågående tvister. Inom förvaltningsrätten kan myndigheter fatta snabba beslut i akuta ärenden där ett ingripande behövs innan den ordinarie prövningen har genomförts. Inom socialtjänsten används nödförfarandet ibland för att snabbt skydda ett barn eller en annan utsatt person.

Villkor och effekt: beslutet kräver vanligtvis ett starkt påvisat akut behov, risk för irreparabel skada och att ordinarie process skulle vara för långsam. Åtgärden är normalt tidsbegränsad och följs av en snabbare eller senare ordentlig prövning. Rättssäkerheten upprätthålls genom möjligheter till överklagande eller omprövning och genom uppföljning när den ordinarie processen fortsätter.

Se även: interimistiska beslut, tillfälliga åtgärder, snabb prövning.