nutritionsbedömningen

Nutritionsbedömningen är en systematisk del av vård- och omsorgsprocessen som syftar till att identifiera näringsrelaterade problem och individuella behov. Den används inom olika vårdmiljöer, från sjukhus till primärvård och äldreboenden, och utgår från en bred informationsbas: patientens kliniska historia, nuvarande sjukdomstillstånd, kostvanor, upplevda symtom och fysiska tecken samt laboratorieuppgifter.

Bedömningen består ofta av två steg. Först görs en riskbedömning eller skärmtillvägagångssätt för att avgöra om näringsproblem kan föreligga. Därefter genomförs en omfattande nutritionsbedömning som inkluderar: antropometriska mått (vikt, längd, BMI, viktförändringar), bedömning av näringsintag och måltidsmönster, klinisk bedömning av sjukdoms- och funktionsrelaterade faktorer som påverkar näringsbehov, samt biokemiska och funktionella indikatorer vid behov. Vissa verktyg används som stöd, till exempel screeningverktyg MUST, NRS-2002 eller MNA/SF samt kliniska bedömningsinstrument som SGA. Bedömningen tar också hänsyn till sociala faktorer och möjligheter till kostförändringar.

Resultatet av nutritionsbedömningen presenteras som en näringsrelaterad diagnostik och en åtgärdsplan. Detta inkluderar kost- och näringsterapier, eventuella kosttillskott eller enteral/parenteral näring, samt uppföljning och re-evaluering över tid. Syftet är att förebygga och behandla malnutrition eller näringsbrist, förbättra behandlingseffekter och öka patientens funktion och livskvalitet.