nervpåverkan

Nervpåverkan är en term som används för att beskriva negativa effekter på nervsystemet, både centrala och perifera delar. Det kan uppträda som resultat av toxiska ämnen, läkemedel, metaboliska störningar, fysisk trauma eller neurologiska sjukdomar. Påverkan kan vara akut eller kronisk, reversibel eller permanent, och symtomen kan vara sensoriska, motoriska, autonoma eller kognitiva.

Orsaker och mekanismer varierar och inkluderar neurotoxiner som bly, kvicksilver, arsenik och organiska lösningsmedel (toluol, xilene, trikloretylen), samt läkemedelsinducerade neuropatier vid exempelvis vissa cytostatika. Även vitaminbrist (till exempel B12) och diabetes kan ge nervpåverkan. Mekanismerna innefattar axonal och myeliniskada, förändringar i neurotransmission, oxidativ stress och mitokondriell dysfunction. Både perifera nerver och centrala nervsystemet kan påverkas, men perifier nervskada är ofta mest uppmärksammad i klinisk vardag.

Symtom och utredning varierar beroende av vilken del av nervsystemet som drabbas. Vanliga tecken inkluderar domningar eller stickningar i händer och fötter, svaghet, balansproblem och muskelsmärta; autonoma symtom kan innefatta blodtrycksvariationer, mag-tarmkanalens dysfunktion eller urinblåsproblem. Diagnostik bygger på detaljerad exponering- och sjukdomshistoria, neurologisk undersökning samt laboratorieprov (blod- och urinparametrar), neurofysiologiska tester (EMG/NCS) och bild- eller vätskeundersökningar vid behov.

Behandling och prognos avgörs av orsak och skadans omfattning. Viktigaste åtgärden är att avlägsna eller minska exponeringskällan. Behandlingen fokuserar på symtombildning, rehabilitering, näringsstöd och behandling av underliggande sjukdomar. Prognosen varierar; många neuropatier är reversibla om exponering upphör tidigt, medan andra kan vara långvariga eller permanenta. Förebyggande arbetas med arbetsmiljöåtgärder, övervakning av neurotoxiner och information till riskgrupper.