nerveledningshastighetsmålinger

Nervledningshastighetsmålingar, eller nervledningsstudier, är en neurofysiologisk undersökning som bedömer hur snabbt elektriska signaler färdas längs perifera nerver och hur starka dessa signaler är. Genom stimulerande elektriska impulser vid två eller flera punkter på en nerv samt registrering med ytliga elektroder räknar man ut konduktionshastigheten. I motoriska nerver registreras ofta CMAP (compound muscle action potential) och i sensoriska nerver SNAP (sensory nerve action potential).

Procedur och tolkning: avståndet mellan stimuleringarna dividerat med skillnaden i latens ger konduktionshastigheten. Värmen påverkar hastigheten, därför kontrolleras kroppstemperaturen noggrant. Normala värden varierar med ålder, kroppslängd och nervbana; resultaten tolkas i kliniskt sammanhang och jämförs med åldersstandarder.

Användning och begränsningar: mätningarna används för att diagnostisera perifera neuropatier och demyeliniserande sjukdomar, lokalisera skadelocalisationer (perifer nerv vs radikulopati), och följa sjukdomsförlopp eller behandlingssvar vid exempelvis diabetesneuropati, Guillain-Barré-syndrom och kronisk inflammatorisk demyeliniserande polyneuropati (CIDP). Metoden är icke-invasiv men kan vara obehaglig och resultatet påverkas av teknisk utförsättning, hudtillstånd, temperatur samt patientens samarbetsvillighet. Den mäter i första hand större myeliniserade fibrer och kan inte uppfatta småfiberneuropati.