konduktionshastigheten

Konduktionshastigheten, eller ledningshastigheten, är den hastighet med vilken en aktionspotential fortplantar sig längs ett nervfiber. Den mäts vanligen i meter per sekund (m/s) och varierar mellan olika fibrer i nervsystemet.

Faktorer som påverkar hastigheten inkluderar axonets diameter, graden av myelinisering och temperaturen. Generellt gäller att större diametrar och närvaro av myelin ökar hastigheten. Högre temperatur kan också höja ledningshastigheten något.

Mekanism och fibertyper: I myeliniserade fibrer sker saltatorisk ledning där depolarisationen uppträder vid Ranviers noder längs axonet. Detta gör att signalen hoppar mellan noderna och hastigheten blir mycket högre än i omyeliniserade fibrer. Omyeliniserade fibrer har normalt långsammare ledning och deras hastighet ökar främst med diametern men i mindre utsträckning än vid myelinisering.

Värden: Ledningshastigheten varierar vanligtvis från cirka 0,5–2 m/s i små omyeliniserade C-fibrer till över 100 m/s i stora myeliniserade A-fibrer. Kliniskt används ofta mätningar av konduktionshastighet i nervsystemet via nervledningsstudier för att bedöma funktion och skada.

Betydelse: Konduktionshastigheten är central för hur snabbt sensoriska och motoriska signaler färdas och hur snabbt kroppen svarar på stimulus. Inom kardiologi beskriver begreppet även hur fort elektriska impulser leds genom hjärtats ledningssystem, vilket påverkar rytm och sammandragning.