nattblindhet

Nattblindhet, eller nyctalopi, är oförmåga att se i mörker eller vid svag belysning. Det är oftast ett symptom snarare än en egen sjukdom och kan bero på flera olika orsaker, från näringsbrist till ärftliga ögonsjukdomar.

Vanliga orsaker inkluderar vitamin A-brist, som framför allt förekommer i områden med undernäring eller vid vissa medicinska tillstånd, samt retinitis pigmentosa, en ärftlig näthinnesjukdom som gradvis försämrar mörkerseendet. Även katarakt, vissa ögonsjukdomar som påverkar näthinnan och andra tillstånd kan orsaka nattblindhet, liksom långvarig användning av vissa läkemedel eller ögonskador.

Symtom består i svårigheter att orientera sig i svagt ljus, ofta särskilt när man kör bil nattetid eller vandrar i mörka miljöer. Mörkeranpassningen kan vara långsam och den perifera synen kan upplevas som nedsatt.

Diagnostik görs av ögonläkare och bygger på anamnes och ögonundersökningar, inklusive bedömning av synfält och synskärpa. Mörkeranpassningstest och elektroretinografi (ERG) används ofta för att utvärdera rodfunktion och näthinnans funktion. Blodprov kan tas för att bedöma vitamin A-nivåer och andra möjliga bakomliggande tillstånd.

Behandling beror på orsak. Vitamin A-brist behandlas med tillskott under medicinsk uppföljning. Vid katarakt kan kirurgi förbättra mörkerseendet. Behandlingen av ärftliga näthinnesjukdomar fokuserar på att bromsa progressionen, samt stödjande rehabilitering och användning av synhjälpmedel och bättre belysning i vardagen. Prognos varierar betydligt beroende på underliggande orsak.