namnkonventioner

Namnkonventioner är regler och rekommendationer för hur saker ska namnges i ett givet sammanhang, med målet att öka läsbarhet, konsekvens och möjliggöra automatiserad behandling. De används inom många områden, bland annat mjukvaruutveckling, databaser, filsystem, dokumentation och nätverkskonfiguration. Genom konsekventa namn minskar risken för missförstånd och fel i sökningar, sortering och parsing.

Inom mjukvaruutveckling delas namn ofta in utifrån hur identifierare skrivs: variabler, funktioner, metoder, klasser och konstanter. Vanliga konventioner är camelCase (t.ex. myVariable), PascalCase (MyClass), snake_case (my_function) och kebab-case (my-function). Valet påverkas av språk, ramverk och teamets stilguide; till exempel Java och JavaScript tenderar att använda camelCase för metoder och variabler medan Python ofta föredrar snake_case och C# använder PascalCase.

Inom databaser och filer används ofta liknande teckenvanor. Namn kan vara helt utan mellanrum, ofta i snake_case eller lowercase med bindestreck; filnamn speglar innehållet och avslutas med en lämplig filändelse. I äldre system förekommer ibland prefix som tbl_ eller idx_ framför tabeller och index, men sådana prefix anses ofta oönskade i moderna konstruktioner.

Vid internationell användning bör tecken och diakritiska tecken övervägas; Unicode och lokala regler kan kräva translitterering och konsekvent läsning.

Bästa praxis inkluderar att följa en tydlig stilguide, använda beskrivande namn, undvika onödiga förkortningar samt beakta skiftlägeskänslighet och plattformsspecifika begränsningar. Namnkonventioner varierar mellan organisationer men syftet är enhetlighet och förutsägbarhet.