mässingbrons

Mässingbrons är en svensk beteckning som ofta används för kopparbaserade legeringar där egenskaperna hos mässing (koppar–zink) blandas med egenskaperna hos brons (koppar–tin). Det är inte en internationellt standardiserad metallkategori utan en benämning som kan variera mellan producenter och återförsäljare. Därför kan sammansättningen av även samma beteckning skilja sig mellan olika produkter.

Komposition och egenskaper

Legeringen baseras vanligtvis på koppar med tillsatser av zink och ibland tin. Ökad zinkinnehåll ger ofta färg och smidighet, medan tillsats av tinn ökar hårdhet och slitagebeständighet. Andra tillsatser som bly, nickel eller aluminium används ibland för bearbetningsegenskaper eller korrosionsmotstånd. Denna kombination av komponenter kan ge en medelväg mellan ren mässing och traditionell brons i fråga om hållfasthet, duktilitet och patinering. Färgen sträcker sig vanligtvis från ljus guldfärg till något mer gyllene eller brunaktig nyans, beroende på sammansättning och ytförbehandling.

Användning

Mässingbrons används främst i dekorativa och funktionella föremål där man vill ha en balans mellan god bearbetbarhet och ökad slittålighet jämfört med ren mässing. Exempel på användningsområden är beslag, lås, klockverk, smycken och vissa musikinstrumentdelar, där estetisk utseende och hållbarhet är viktiga.

Historia och terminologi

Termen har historiskt förekommit i svensk handel och industri under 1800- och 1900-talen, men den har ingen entydig internationell betydelse. För exakt sammansättning i ett visst föremål bör man hänvisa till tekniska datablad eller materialcertifikat.

Se även

Mässing, Brons, Kopparbaserade legeringar.