mucinerna

Mucinerna, eller muciner, är glykoproteiner som bildar mucus, den slembildande vätska som täcker och skyddar många epitelvävnader. De är en del av MUC-gene-familjen och finns i två övergripande grupper: sekretoriska gelbildande muciner och membranbundna muciner. De mest studerade sekretoriska mucinerna är MUC2, MUC5AC, MUC5B och MUC6, medan exempel på membranbundna muciner är MUC1, MUC4 och MUC16.

Molekylärt kännetecken och struktur kännetecknas av en mycket stor molekylvikt och en rikedom av serin-, treonin- och prolinrester. Dessa domäner stöder omfattande O-glykosylering, vilket gör mucinerna mycket soker- och fuktbindande och ger dem deras karakteristiska geléliknande egenskaper. Den sekretoriska mucinens polypeptidveckpar bildar ofta polymera nätverk genom disulfid­bryggor, medan membranbundna muciner har en transmembran domän och cytoplasmatisk svans som kan delta i signaleringsprocesser.

Funktioner och lokalisering: muciner produceras främst av gobletceller i luftvägarna och tarmen. MUC2 dominerar i tjocktarmen och bildar ett skyddande mucuslager som separerar tarmen från mikrobiota; MUC5AC och MUC5B är viktiga i luftvägarna för smakbarhet och rälsning av slemmet; MUC6 förekommer i magsäcken. Generellt bidrar muciner till smörjning, skydd mot mekanisk trauma och mikrobiell侵ряд samt reglering av mikrobiell samvaro.

Klinisk betydelse: dysreglering av muciner är kopplad till olika sjukdomar, inklusive cystisk fibros, kronisk bronkit, inflammatoriska tarmsjukdomar och vissa cancersjukdomar. Förändringar i mucinnivåer och glykanprofil kan påverka mucusens viskositet och barriärfunktion samt fungera som biomarkörer i diagnostik och övervakning.