motsägelsefullhet

Motsägelsefullhet är kvalitén hos ett uttalande, ett resonemang eller en berättelse som innehåller motsägelser eller uppvisar ett samband som verkar logiskt ologiskt. Inom lingvistik, filosofi och retorik används termen för att beskriva när delar av en text saknar koherens eller står i konflikt med varandra. Sådana motsägelser kan vara medvetna stilgrepp i litteratur eller relevanta kritiska observationer av ett argument.

Etymologiskt är ordet en sammansättning av motsäga- (att säga emot) och -else, tillsammans med suffixet -fullhet som bildar ett abstrakt substantiv. Medan motsägelse betecknar själva handlingen att säga emot, fångar motsägelsefullhet hur ett uttryck eller resonemang uppträder.

Användningen av begreppet finns inom flera områden. I lingvistik och retorik analyseras hur uttryck får eller förlorar koherens, och när de blir självkontradiktoriska. Inom filosofi används motsägelsefullhet för att närma sig paradoxala påståenden eller inkonsekventa teorier. I litteratur används det som stilgrepp, ofta i ironi eller paradoxer, för att få läsaren att reflektera över mening, verklighet och övertygelser.

Exempel på självreflexiv motsägelsefullhet är satsen "denna sats är falsk", som illustrerar hur ett uttalande kan vara motsägelsefullt i sig själv. I vardagligt språk kan man också beskriva uppgifter som låter sant och falskt samtidigt. Motsägelsefullhet bör inte blandas ihop med vaghet eller öppen tolkning.

Se även: motsägelse, paradox, inkonsekvens.