mjukgommen

Mjukgommen är den muskulösa, mjuka delen av gommen i munhålan. Den ligger bakom den hårda gommen och utgör den bakre delen av gombålen, och fungerar som en avgränsning mellan munhålan och näshålan. Den täcks av slemhinna och består av flera muskler, där levator veli palatini, tensor veli palatini, palatoglossus, palatopharyngeus och musculus uvulae ingår. Uvula hänger från den fria bakre kanten.

Funktion är att vid sväljning höja mjuka gommen så att nasopharynx tätas och mat eller vätska inte passerar upp i näshålan. Den bidrar även till reglering av luftflödet genom näshålorna och till talets resonans. Tensor veli palatini öppnar dessutom tuba auditiva (örontrumpeten) i vissa funktioner.

Anatomi och innervation: Mjukgommen består av muskulatur som primärt innerveras av pharyngeal plexus via nervus vagus (CN X); tensor veli palatini innerveras av nervus mandibularis (CN V3). Sinnesinnervation av slemhinnan i mjuka gommen sker huvudsakligen via grenar från nervus maxillaris (CN V2).

Utveckling och klinisk betydelse: Mjukgommen bildas genom fusion av palatala strukturer under embryonalutvecklingen. Variationer som bifida uvula eller submukös cleft palate kan förekomma. Kliniskt är mjuka gommen viktig för tal och sväljning; velofaryngeal insufficiens uppstår när sluthandlingen inte fungerar effektivt, vilket kan leda till hypernasalitet och sväljningsproblem. Behandling kan innefatta talterapi och i vissa fall kirurgiska åtgärder för att återställa adekvat slutenhet och resonans.