minneeffektiv

Minneeffektivitet, eller memory efficiency, är egenskapen hos ett program, en algoritm eller ett system att uppnå sin funktion med så liten minnesanvändning som möjligt. Begreppet fokuserar på minnesfotavtryck och arbetsminne snarare än enbart hastighet. Det är särskilt viktigt i inbyggda system, mobilapplikationer och stora datamiljöer där RAM-resurser är begränsade eller dyra. I praktiken innebär minneeffektivitet att minimera minnesallokering, återanvända buffertar och använda strömmande eller one-pass behandling som inte kräver hela datasetet i minnet.

Vanliga tekniker inkluderar in-place-algoritmer som modifierar data utan extra kopior, användning av minnespooler och återanvändning av allocatorer, samt kompakta representationer såsom bitfält, sparsamma datastrukturer och run-length-kodning. För data större än arbetsminnet används yttre minnesalgoritmer och minnesmappning (memory-mapping) för att strömma data från sekundära lagringsenheter. Komprimering och deduplicering kan minska det faktiska minnesbehovet, men kan öka CPU-krav eller komplexitet.

Mätningar av minneeffektivitet involverar ofta minnesfotavtryck, toppminne och arbetsminne. Avvägningar uppstår mellan minne och tid: minneffektivitet kan innebära längre latens eller högre CPU-tryck. Olika programmeringsspråk påverkar minneeffektiviteten genom minneshanteringsmodeller och standardbibliotekens beteende, till exempel objektskapande i högnivåspråk kontra in-place-manipulation i lågnivåspråk.

Se även minnesfotavtryck, yttre minnesalgoritmer, streamingalgoritmer och data komprimering.