miljöepidemiologi

Miljöepidemiologi är den delen av epidemiologin som studerar hur omgivande miljömässiga faktorer påverkar människors hälsa. Den omfattar exponeringar som luftföroreningar, vattenkvalitet, markföroreningar, buller, strålning, kemikalier och fysiska miljöfaktorer samt kopplingar till klimatrisker och boendemiljöer. Syftet är att identifiera samband mellan miljöexponeringar och sjukdomar eller hälsoutfall, uppskatta populationsens relativa risker och ge underlag för förebyggande åtgärder och policy.

Metoder och arbetsgrunder inkluderar olika studieupplägg såsom kohort-, fall-kontroll- och ekologiska studier, samt tidsserier och tvärsnittsstudier. Exponeringar mäts genom miljödata (till exempel luftkvalitetsmätningar och GIS-baserad rumslig analys), biomonitorering och uppgifter om livsstil och socioekonomi. Miljöepidemiologi står ofta i gränslandet till miljövetenskap och folkhälsovetenskap och står bakom riskbedömningar, gränsvärden och hälsofrämjande planer. Viktiga begrepp inkluderar dos-respons-samband, latency, confounding och den ekologiska felen när slutsatser dras på gruppnivå om individens risk.

Tillämpningar omfattar studier av luftföroreningars koppling till luftvägs- och kardiovaskulära sjukdomar, bly och andra tungmetaller kopplade till neurodevelopment hos barn, vattenbundna sjukdomar, bekämpningsmedelsrisker och cancer, samt hälsoeffekter av buller och klimatförändringar. Resultat används av myndigheter och kommuner för att forma regleringar, urban planering och åtgärder som syftar till att minska miljörelaterad sjuklighet.