mikrovågslänkar

Mikrovågslänkar är trådlösa punkt-till-punkt-anslutningar som används för att överföra data mellan två fasta noder med hjälp av mikrovågsfrekvenser. De fungerar ofta som backhaul för telekommunikationsnät, där de kopplar basstationer till kärnnät eller sammankopplar avlägsna platser utan att lägga fiber.

Länken kräver i regel fri sikt mellan sändare och mottagare och en tydlig Fresnel-zon för att minimera nivåer av störningar och för att upprätthålla prestanda. Endpunkterna utrustas med parabolantennasser samt radio-/transceiverutrustning placerad i utomhusenheter kopplade till elförsörjning och nätverk. Ofta används frekvensband i området där mikrovågor bedöms lämpliga, inklusive licensierade band (t.ex. 6–11 GHz, 13–18 GHz, 23 GHz) och i vissa regioner även okrypterade eller licensfria band. Valet av band beror på avstånd, önskad kapacitet och regulatoriska krav.

Kapacitet och teknik varierar; moderna mikrovågslänkar kan hantera från tens av Mbps upp till flera Gbps med olika modulationstekniker (t.ex. QPSK, 16-/64-QAM, OFDM) och adaptiv modulation samt kanalbindning för att optimera prestanda under skiftande förhållanden. Länkens prestanda påverkas av väder, särskilt regnfade vid högre frekvenser, samt avstånd och hinder i närheten.

Fördelar inkluderar hög kapacitet, snabb projektgenomförande och ofta lägre kostnader jämfört med ny fiber, särskilt i geografiskt utmanande områden. Begränsningar inkluderar beroende av fri sikt, känslighet för miljöförhållanden och behov av licensiering och interferenshantering.

Användningsområden är mobil backhaul, företags- och offentliga nätverk mellan olika lokationer samt nödförbindelser och redundans i nätverket.