mikrotiterplattor

Mikrotiterplattor är små plastplattor med flera enskilda brunnar som används för att genomföra många små volymexperiment parallellt. Varje brunn fungerar som ett litet reaktionskärl där prov och reagens blandas och reagerar. Den mest vanliga typen är 96-brunnsplattan, men plattor med 384 och 1536 brunnar förekommer också. Plattorna används tillsammans med optiska läsare för färg-, fluorophor- eller chemiluminescens-baserade mätningar.

Tillverkning och yta: Mikrotiterplattor tillverkas oftast av polystyren eller andra termoplaster som COP. Ytan kan lämnas obehandlad eller behandlas för bättre proteinerbindning (så kallad high-binding yta) eller för att underlätta celladhesion. Brunnens form varierar mellan plana, konvexa eller U-formade bottnar, vilket påverkar blandningseffektivitet och uppsamling av vätska. Format och främst bottenytornas egenskaper modifieras för olika typer av assay.

Användning och läsning: Plattor används främst i immunologiska och enzymatiska tester som ELISA, där antikropp-antigenbindning följs av enzymatisk signalering. De används också i cellbaserade assay, cytotoxicitetstester och högt genomströmmande screeningar. Resultaten avläses vanligtvis med plattläsare som mäter optisk densitet, fluorescens eller luminescens. Olika format möjliggör olika arbetsvolymer och känslighet.

Fördeler och överväganden: Mikrotiterplattor möjliggör hög genomströmning och små arbetsvolymer, vilket minskar kostnader och tid. De kräver ofta automatisering och moderna läsare. Begränsningar inkluderar avdunstning och kantfenomen, risk för kontaminering mellan brunnar och kostnader för engångsplattor eller specialytor. Plattorna är vanligtvis engångsartiklar och klassificeras som biologiskt farliga avfall när de används för biosäkerhetsriktlinjer.