mikrosparande

Mikrosparande avser sparande i mycket små belopp som regelbundet sätts undan av en individ eller i små grupper med syftet att bygga upp ett finansiellt skikt över tid. Begreppet används ofta i sammanhang där ekonomisk inkludering och fattigdomsbekämpning står i fokus, eftersom det syftar till att göra sparande möjligt även när inkomsterna är begränsade eller oregelbundna och tillgången till formella banktjänster är begränsad.

Formerna av mikrosparande varierar. Informella sparformer inkluderar spargrupper som kallas ROSCA eller tontiner, där deltagarna bidrar med små belopp och turordnat får tillgång till hela potten. Formella möjligheter kan erbjudas av mikrofinansinstitut eller banker som tillåter låga insättningar, medan digitala plattformar och mobilbetalningar gör det möjligt att spara små belopp automatiskt, till exempel genom avrundning av varje köp eller regelbundna automatiska överföringar.

Fördelarna med mikrosparande är bland annat ökad ekonomisk motståndskraft, möjlighet att skapa ett nödfond, bättre konsumtionsutjämning och ofta bättre tillgång till initiativ som leder till större finansiella produkter. Det kan också bidra till ökad finansiell kunskap och vana, särskilt bland grupper som tidigare varit underbetjänade, ofta kvinnor.

Utmaningar och risker inkluderar höga transaktionskostnader i små belopp, likviditetsbegränsningar och behov av tillit i gruppen eller hos tjänsteleverantören. Digitala lösningar kräver tillgång till teknik och skydd mot bedrägerier, medan regelverk och övervakning påverkar hur mikrosparande kan erbjudas och skalas upp. Sammantaget är mikrosparande ett verktyg för att göra sparande mer tillgängligt och hållbart för fler, särskilt i låg- och medelinkomstområden.