migränhistorien

Migrän är en neurologisk åkomma med återkommande attacker av huvudvärk som ofta är ensidig och pulserande och som kan åtföljas av illamående, kräkningar samt ljus- och ljudkänslighet. Begreppet migrän kommer från grekiskans hemikrania ('halva huvudet') och har senare använts i latin och franska. I modern klassificering talar man ofta om migrän med aura respektive migrän utan aura.

Redogörelser om migrän finns i antikens skrifter av Hippokrates och Aretaeus av Kapadokien. Under medeltiden byggdes föreställningen på blodkärl och störningar i hjärnans funktion som förklaring till migrän, en tolkning som dominerade länge.

På 1800- och 1900-talen utvecklades mer systematiska kliniska klassifikationer och en växande syn på både kärl och nervsystemet som bidragande mekanismer. På 1940-talet kopplades aura till cortical spreading depression, en neurovaskulär process i hjärnbarken.

Behandlingen har ändrats radikalt: ergotpreparat användes tidigt, sedan kom triptaner på 1990-talet och blev standard för akut behandling. Därefter tillkom förebyggande läkemedel som beta-blockerare, antiepileptika och antidepressiva, samt CGRP-hämmare och CGRP-antagonister under 2010- och 2020-talen. Diagnostiken följer ICHD-kriterierna.

Idag är migrän bland de vanligaste neurologiska sjukdomarna världen över, framför allt hos kvinnor, och orsakar stort lidande och arbetsfrånvaro. Forskningen fortsätter med fokus på genetik, nya läkemedelsmål och digitala verktyg för bättre diagnostik och behandling.