metallhaltiga

Metallhaltiga är ett svenskt adjektiv som används för att beskriva ämnen eller material som innehåller metallatomer som en betydande del av deras sammansättning. Begreppet används inom flera fält, där det särskiljer metallhaltiga material från metallfria eller icke-metallbaserade material. Metallhaltiga föreningar kan vara oorganiska eller organiska och förekommer i olika former som legeringar, metalloxider, metallkluster, metallorganiska ramverk och metallbaserade polymerer.

Exempel på metallhaltiga material inkluderar legeringar som innehåller järn, nickel eller koppar, samt metalloxider som titandioxid TiO2 eller järnoxider. Metallorganiska ramverk (MOF) är porösa material byggda av metallnoder och organiska länkar. Metallbaserade polymerer och vissa katalytiska system är också klassificerade som metallhaltiga. Dessa material används i en mängd tillämpningar där metallernas egenskaper, som ledningsförmåga, magnetism eller catalytisk aktivitet, är centrala.

Analys och kvantifiering av metallinnehåll görs vanligtvis med röntgenfluorescens (XRF), induktivt kopplad plasma-analys (ICP-OES/MS) och atomabsorptionsspektroskopi (AAS). Andra metoder som SEM-EDS och XRD används för att bestämma sammansättning och kristallstruktur samt för att studera morfologi och fasuppdelning.

Användningar av metallhaltiga material inkluderar katalysatorer, elektroniska och magnetiska material, pigment och energi- eller batterisystem för lagring av energi. Metallhaltiga material kan dock innebära miljö- och hälsorisker om de hanteras eller återvinns felaktigt, varför korrekt avfallshantering och reglering av utsläpp och återvinningsprocesser är viktigt.

Se även: tungmetall, legering, MOF, metallorganiska föreningar, metallhaltigt avfall.